Varför startar människor företag egentligen?

”Varför startade du ditt företag?” Den här frågan ställde jag till alla medlemmar på sajten

www.soloforetagaren.se och det vanligaste skälet är att ett eget företag ger den som startar en känsla av oberoende.

Det näst vanligaste skälet är att en möjlighet dyker upp, ett företag blir till salu eller en gren av det företag man jobbar inom upphör och man ser chansen att starta eget inom den nischen eftersom kunderna redan finns.

Det finns många skäl att starta eget. Nästan ingen pratar om pengar som främsta drivkraft. Företagande ägnar man sig alltså åt för att få bli friare som människa och styra över sitt eget liv mer och därmed anser i alla fall jag att myten om den giriga och kallsinniga entreprenören är avlivad. För den myten finns och är levande i Sverige. Många människor får genast bilden av en fryntlig herre i medelåldern med en stor fet plånbok full av skattefuskpengar när de hör orden ”egen företagare”.

Och fördomarna grundas tidigt
Det svenska skolsystemet är inte särskilt företagarvänligt, kanske är det till och med företagarfientligt (Man blir ju inte lärare för att man är äventyrligt lagd, utan snarare för att man trivs bäst när allt ligger på sin plats i de olika kunskapsfacken och inte utmanar så mycket). Lärarnas egen inställning till risker med att starta eget och äventyr i synnerhet smittar ju såklart av sig på eleverna som lär sig att den som håller tyst och gör det han/hon blir tillsagd är en bra person. Skolan fostrar bin till den stora bikupan. De uppmuntrar inte någon att flyga fritt och ta både fördelarna och nackdelarna med det.

Men det finns såklart undantag
När jag själv gick på gymnasiet så hade jag en otroligt skön svensklärare som sa så här till oss:
- Ni är bra som sitter här framme och studerar så flitigt och tyst, men håll er väl med bråkstakarna längst bak för det är de som kommer att bli era arbetsgivare i framtiden.

Han hade rätt!
Från min gamla kompiskrets av egensinniga personer så har en stor del av dem startat företag, gått sina egna vägar och verkligen tagit revansch på skolsystemet som ofta premierar personer som egentligen bara har kunskap som är inbankad i huvudet och är bra på att göra som lärarna säger. Många som har väldigt bra betyg i skolan blir just bra administratörer, men sämre som innovatörer. Det är lika bra att jag säger det här också så att du inte irriterar dig på mig för mycket: Kunskap är bra och jag uppmuntrar mina båda barn att jobba hårt i skolan för att det är viktigt. Det jag försöker säga här är att höga betyg från skolan är relativt oväsentligt för hur bra man lyckas som företagare.

Entreprenörskap i skolan - fungerar det verkligen?
Det finns ett annat problem med den svenska skolan och företagande och det är att studiematerialen dödar all lust. Jag kommer själv ihåg hur vi blev ibankade bokföring och kostnads- och intäktsanalys dagarna i ända. Administration. Det är vad man får lära sig om företagande i den svenska skolan och alldeles för lite om idé och kärlek till kunderna, psykologi, värdet av jävlaranamma och andra viktiga saker som är helt avgörande för om man ska lyckas som företagare eller inte.

Så här skriver PJ Anders Linder i en ledare i Svenska Dagbladet i september 2008 om hur företagande beskrivs i studentlitteraturen idag:
” Författaren Anders Johnson, en av Sveriges ledande experter på näringslivs­historia, gick för en tid sedan igenom gymnasiets läroböcker i samhällskunskap och historia. Han undersöker hur de skildrar entreprenörernas, företagsamhetens och de goda institutionernas (lagar, rättssystem, värderingar) betydelse för utveckling och välstånd. Totalresultatet är allt annat än upplyftande.

Eleverna ges en kortfattad och torftig bild av reformerna som gav Sverige marknadsekonomi och gjorde tillväxten ­möjlig. Företagare som individer lyser med sin frånvaro, medan enskilda personer spelar stor roll i avsnitt om vår politiska historia. Vad som har hänt i näringslivet efter andra världskriget behandlas knappast alls. Som Johnson skriver om verklighetsbilden i en av historieböckerna: ”Efter 1932 är det staten och de kommunala bostadsföretagen som har skapat välståndet.”

I samma bok letar Johnson efter den ­senaste konkreta nyheten om närings­livet i Sverige: ”Det enda exempel från de senaste 50 åren jag har funnit är en bildtext om att Sigvard Bernadotte har formgivit flera bruksföremål som finns i svenska hem. Därtill finns en bild från Kockums järnverk i Kallinge från 1950-­talet där de tillverkar emaljerade pottor.”

I en annan bok tar det slut redan långt före Kallinge, nämligen i och med att ­Volvo börjar tillverka bilar 1927. Här ges för övrigt också besked om att välståndsökningen nådde sitt slut ”under 1970-­talet”. En dos utvecklingspessimism är tydligen aldrig fel, hur fel den än är.

En tredje bok är enligt Johnson ”närmast kliniskt ren från konkreta exempel på svenska företag och företagare… Företagare är rika och tänker bara på sig själva. Vanliga svenskar saknade alla former av rättigheter innan socialdemokraterna på 1930-talet började förverkliga folkhemmet.” Apropå näringslivet heter det att ”fabriker började växa fram”, som om de vore kantareller – eller flugsvamp – som dök upp ur jorden till allmän förvåning. Att det finns företagare bakom varje företag får eleverna däremot inte veta. Författarna talar bara om att det blir tillväxt när ”man” ökar produktionsresurserna.”
(Källa: Svenska dagbladet 21/9 -2008)

Ser du – hur sjutton ska vi kunna få fram fler sugna företagare i Sverige när studentlitteraturen ger den här bilden av företagande. Varför inte låta eleverna läsa en konkret bok om vad det innebär att starta ett företag? Det är så synd eftersom de unga har så enormt mycket energi och borde få veta ett fantastiskt sätt att använda den på.

Ett annat exempel till på hur konstigt det kan vara i Sverige:
För ett par år sedan fick jag ordentligt med kritik för en bok som heter Juniorföretagaren. Jag skrev den för att visa hur barn och ungdomar kunde göra för att tjäna egna pengar.

Barnarbete?
En del gillade tanken på att lära unga att ta ansvar men många blev förbannade och skrev brev till mig om barnarbete och att man inte ska lära barn att tjäna Mammon. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Företagande handlar absolut om att försörja sig och att gå med vinst men det handlar mycket mer om personlig utveckling. Det handlar om att växa och se hur stark man faktiskt är som människa. Det handlar om att lära sig att ett bra beteende och att ärlighet mot andra människor lönar sig. Och det handlar om att visa både sig själv och omvärlden att det går att nå sin dröm.

För de unga som läste Juniorföretagaren handlade det om att dra ihop pengar till en Ipad eller klassresan. För dig som är vuxen handlar företagandet om att betala hela lånet på huset och kanske ha råd att resa två gånger om året. Men, och det är viktigt – resan gör alla företagare till större människor än de var tidigare. Framgångsrika företagare lär sig att tjäna andra. Det är när man gör det bra som vinsterna kommer. En bra livskunskap tycker jag.

Företagare trots allt
Med allt det här motståndet är det ju fantastiskt att företagande ändå har en sån dragkraft på människor. Mer än varannan svensk kan tänka sig att bli företagare enligt NUTEK (nuvarande Tillväxtverket). Otroligt. Men det är klart, bara 10 % blir företagare. Ingår du i den gruppen?

Läs vår starta eget guide eller testa om du passar som företagare